Radhusägare

Idag hade jag en dejt på banken med min bankkvinna kl 9.30. Jag fick skriva på en massa papper för mitt huslån mm. Vid tiotiden så dök mäklaren och säljaren, en "god man", upp. Det skrevs ett gäng papper och vi gick igenom praktikaliteter. Och till slut så fick jag nycklarna till huset :) Ja, så på ungefär en timma så blev jag med hus! Det känns konstigt, nervöst, roligt, oroligt, spännande men framförallt så lever jag i någon sorts förnekelse eller nått för jag har inte fattat det än tror jag. Att jag ska flytta dit menar jag. Och att en del av mitt liv är slut, en del som jag inte ville skulle ta slut.

När jag kom hem till lägenheten igen så sken solen och det var underbart vackert ute. Då fick jag en ångestkänsla i kroppen för jag älskar utsikten jag har här. Har njutit av den vår, sommar, höst och vinter. Så här såg det ut idag:





Ja ni förstår nog vad det är jag kommer sakna. Jag kan titta hur länge som helst på den vyn utan att tröttna. Jag har sett så många fantastiska solnedgångar här och jag fullkomligt älskar solnedgångar. Det är terapi för mig att titta på solnedgångar, jag finner ett lugn av det som jag inte kan förklara. Det var solnedgångarna på Hawaii som hjälpte mig igenom många jobbiga dagar under min studietid där. Längtar ofta tillbaka till min lilla plats på stranden där jag alltid satt och njöt av solnedgångarna. För där fann jag ett inre lugn.

Aloha,
Sofia